killar

Nu ska jag prata om tjejers mest aktuella ämne. Killar.
Jo det är så att jag hade en kille på halsen ett tag som jag skrev med men det visade sig vara så att efter att han blivit dumpad av en tjej han var beredd att gifta sig med så började han med droger. Hans tips var att man inte skulle ha ett kärleksliv med någon man inte var beredd att gifta sig med för allt annat är överskattat... Jaha men tack du, tänkte jag. Hans första intryck var så bra! Han ser as bra ut, har spelat gitarr i 8 år, tävlar SM i tyngdlyftning och han bor lagom långt bort. Men han tog droger senast för några veckor sedan så att... Det vore ju inte så kul ifall det skulle bli något och veta att han gjort det.
Han var seriöst perfekt och sen fick jag reda på hans mörka hemlighet och hela världen rasade.
Jag har aldrig haft ett förhållande och jag är 16 och ett halvt år nu ungefär.
MEN. Sen finns det ju en kille i Elins klass som heter Filip och han sa: ''Hej, vad heter du'' och flinade extremt mycket och sen dess har jag smygtittat lite på han i korridoren och matsalen. Jag är ingen som brukar spana efter killar direkt för jag är den sista som vet ifall någon gillar mig. Det märktes ju på min hemliga beundrare i Fordon. Men Filip är lite halvsöt han också, det är ingen jag skulle spana på i korridoren om han inte frågat vad jag hette.
Nää jag ska nog ha en låg profil nu när det gäller killar ett tag för jag orkar inte med att vara kär just nu. Har alldeles för mycket plugg för att ha en pojkvän på halsen och dessutom är jag inget flickvänsmaterial direkt. Fast jag kan berätta min grundregel när det gäller killar. Han ska vara längre än mig (jag är 177 cm) och han ska ha större händer (jag har lika stora händer som hälften av en guiness record bok). Det är dom 2 kraven jag har och dom killarna är sällsynta kan jag tala om.

Fars dag

Som alla vet så var det fars dag i söndags och dom allra flesta firade nog med sin pappa, förutom min familj. Eftersom min föräldrar är skilda och ja sällan träffar min pappa så firade jag inte heller fars dag, för min pappa kände sig krasslig i söndags så vi ska göra det imorgon efter att jag har slutat i skolan istället. Jag saknar min pappa ibland så som han var förut. Det känns som att jag inte har någon pappa längre för att vi har en sådan taskig kontakt med varandra. Jag träffar han om jag har tur en gång i månaden och det ända vi gör då är att åka och äta på max eller någon annanstans.Jag har räknat ut att jag träffar han ungefär 2 timmar, 1 gång per månad och det blir sammanlagt ett dygn per år. JAG TRÄFFAR MIN PAPPA ETT DYGN PER ÅR!!! Han tycker att han har en bra kontakt med sina barn men vad kallar man ett dygn per år? Och man har tur om det faktiskt blir ett dygn, för just nu blir det bara mer och mer tid mellan vi ses och vad händer sen? Vi kommer antagligen bara ses vid viktiga tillfällen sen. Typ vid födelsedagar och julafton och julafton firar vi med han och styv-monstret ett par dagar innan jul och det ända man får då är pengar... Det är ju kul... Och vad fick jag på min födelsedag? Jo mobilkort med 500 MB i månaden i 6 månader... jag känner ett ironiskt jubel inombords. Viss det är väl  bra att jag slipper lägga ut 200 kronor i månaden hela tiden men ändå, jag fyllde 16 år... Han kan väl vara lite kreativ åtminstone eller är det för mycket begärt av sin far?
Lika så på alla mina dansuppvisningar, min pappa har nästan aldrig gått på dem för han har inte tid och om han går på dem så kommer han inte fram och säger att man var duktig, nä han kommer inte fram överhuvudtaget, han bara går... Det är ju kul...
Min skolavslutning i 9:an så kom han dit och efteråt gav han mig en kram... WOW, men ja så att, han tog en bild på mig och sedan pratade han med Madde, min syster, sedan gick han... utan att säga hej då... Det är vad jag kallar min pappa i egen hög person.
Men när han bodde ihop med min mamma så var han allt annat än som han beter sig idag. Han var som en pappa ska vara. Men enda sedan han träffade styv-monstret ungefär en månad efter att mina föräldrar skilt sig, så har han bara blivit konstigare och konstigare. Och sådana saker som han störde sig på och var emot, det gör han nu. När han bodde med min mamma så snusade han, drack öl, lagade snabbmat, kunde skämta om allt, hade rakat hår och aldrig skägg och en bra klädsmak och han blev sur om man inte artikulerade riktigt (pratade tydligt). Vad gör han nu? Jo han varken snusar eller dricker, han lagar bara ekologisk mat, han har sparat ut sitt hår och skägg och bytt klädsmak till en som jag inte gillar alls och han mumlar som fan när han pratar så man hör inte vad han säger ens.
Det är som om han rättar sig efter vilket umgänge han är i, han är inte sig själv med styv-monstret men däremot så är han mer sig själv med sina egna barn och det är ju en fördel. Hur som helst så ska jag träffa han imorgon efter skolan... får väl se hur det artar sig i slutändan.

Hemlig beundrare?

Idag berättade min klasskompis att hennes kompis var kär i mig. Det är ju kul att veta att man är älskad haha men hon vägrar att säga vem det är... Det är i alla fall en kille som har skåpen bredvid oss och som går fordon. Han går i ettan och det är allt jag får veta. När han pratade med henne om mig så frågade hon om hon fick berätta för mig och han svarade något med ''Nej absolut inte, är du dum?'' Ja något i den stilen. Så hon har svurit på att inte berätta men hon sa ändå på bussen att jag har en hemlig beundrare men att hon inte får säga vem. För hon tänkte att om hon inte får berätta vem han är så kan hon i alla fall berätta att det är en kille som tycker om mig.

Fast det är ju lite konstigt med tanke på att han inte känner mig och inte har pratat med mig eller någonting, också är han helt plötsligt kär i mig... Det är lite udda. Men kul ändå.

Hoppas han kliver fram och berättar vem han är snart för man vill väl vet. Och dessutom vet redan typ hälften av klassen och det är ju kul... Att alla vet förutom jag, men det är ju bra för det är ju bara en större risk att någon säger bort sig så att jag får reda på det.

Men alla killar på Fordon är lite egen och udda och inte speciellt attraktiva men man ska inte dra alla över en kant. Sen var det ju länge sen man var med en kille nu. Det var ju Mattias och sedan Erik. Jag har inte skrivit något om Erik men det finns inte mycket att skriva förutom att det inte blev något.

Men jag är inget flickvänsmaterial precis. Jag har alltid varit själv och trivs med det delvis. Och om jag blir ensam så finns alltid Lina där för mig. Dessutom är jag bara 16 och har tid med killar sen och jag har inte bråttom med någonting. Det får bli som det blir helt enkelt.

ES14

Det är intressant att tillhöra en estet-klass och ha estet-kompisar, estet-lärare och en massa som har med estet att göra. Det enda dåliga med det är att det är många som inte tycker om esteter bara för att vi är väldigt utåtriktade och vi bryr oss inte direkt om utseende eller vad andra tycker om oss men däremot bryr vi oss om vi får kritik av någon utomstående eller lärare. Jag känner mig inte direkt som en ''officiell estet'' och det är antagligen för att mina gamla kompisar som jag hade i 9:an har så många fördomar om att esteter är högljudd och konstiga och det håller jag helt och hållet med om, men jag trivs med det till viss del. Och ''till viss del'' menar jag med att det kan ibland bli lite överdrivet högljutt och då önskar jag att jag hade 9:an vännerna men till 98% älskar jag alla i min klass och det är huvudsaken. Jag saknar inte min gamla klass, tvärtom, jag är glad att gå estetiska. Dessutom valde jag programmet för att hela det är uppbyggt på ett så bra sätt och för att jag får chans att spela gitarr. Sen får man välja en till inriktning i 2:an och då står det mellan sång eller piano. Det ska bli kul med 3 år på estetiska och jag ser fram emot de här åren med underbara människor som delar samma intresse med varandra.

Gymnasiet

Visst, allt flyter på och är frid och fröjd i mitt liv. Jag har aldrig varit lyckligare men det känns ändå s om om något fattas. Någon att dela allt med. Visst, jag är bara 16 men dom i min ålder eller yngre har ett förhållande och jag tycker att jag är redo att ha ett men frågan kanske är om någon är redo att ha mig i sitt liv.

Jag kanske inte har skrivit om Erik som jag träffade i en månad kanske. Ja han är 2 år äldre (96:a) men det varade inte länge och varför vet jag inte. Han bara bröt kontakten med mig helt att bero på ingenting ungefär. Det är synd men det var ändå bra att han dök upp i mitt liv för då glömde jag bort Matte. Och eftersom det inte varade länge mellan mig och Erik så fick jag inga specifika känslor för han och då var det lätt att bara gå vidare från han OCH Matte som omväxling.

Dessutom har jag inte skrivit om att Fanny och jag inte är kompisar längre men det var nog lika bra för hon skrev en massa saker till mig så jag tänkte vad fan håller du på med? Sen har hon inte bara betett sig så mot mig utan mot Jonathan, Lina och många andra också. Det roliga är att ingen vill vara med henne för att hon betér sig så konstigt och det kan jag förstå men det är ändå lite synd om henne, att den ända kompisen hon har är Amanda.

Jag har börjat på estetiska på gymnasiet och det känns bra, klassen är udda men det känns fortfarande bra. Det blir nog bättre i 3:an när alla växt på sig lite grann men just nu så känns det som jag är den som är mest mogen, jo jag och kanske 5 till men ändå vi är bara 16.

Det är ungefär samma sak med mina föräldrar förutom det faktum att jag nästan aldrig träffar pappa längre. Det är som att han kortar ner våra träffar successivt och att till slut kommer vi bara träffas enstaka gånger om året och visst, det är inte kul att inte ha en pappa i sitt liv men jag kan inte tvinga han att vara med sina döttrar om han inte vill... Eller?

Jag har dessutom ett jobb på en bensinmack i byn där jag bor. Det går bra att jobba där för jag öppnr och stänger själv och jobbar för det mesta på helgerna eller när jag behöver rycka in. Det är roligt att öppna och stänga men det blir segt på dagarna. Så jag har börjat läsa böcker eftersom jag inte har internet där. Jag har läst ''den osynliga väggen'' och nyss börjat på ''flyga drake'' det är roligt för jag har aldrig tyckt om böcker förr.

Så skolan går bra, studierna går bra, jobbet går bra, familjen går delvis bra men kärlekslivet är åt helvete.

Lov-depressionen

Hej igen! Nu är det sportlov men snön har försvunnit för länge sen... Fast ja inte helt. Mina lov brukar innehålla en liten depression, nästan alltid. Min förra depression var på höstlovet och nu blir det sportlovet. På höstlovet var jag mest deprimerad för att Mattias hade dissat mig och jag fortsatte att tro att jag gjorde något fel som fick honom att ändras på så kort tid... Jag fortsatte även att hoppas att det skulle kunna bli något mellan oss i alla fall och att jag kunde förlåta honom för det han gjorde. Meeen nej! Idag skulle jag aldrig låta Mattias komma in i mitt liv igen! Det minsta tecken på det så gör jag drastiska åtgärder. Typ som för nån vecka sedan när Simon skjutsade hem mig ofta och eftersom Mattias också åker med i en duett så blir det ganska trångt. Sist jag åkte med så betedde sig matte ganska konstigt (vad jag märkte). Han var inte lika högljudd med Simon längre och han satt still, halvt i mitt knä och när jag skulle kliva ut så sa han ''hej då'' på exakt samma sätt som han gjorde i somras när han ''gillade'' mig... Sååå jag slutade åka med Simon hem.

Men det är inte därför jag skriver. Jag ska berätta om varför jag är deprimerad just nu:

Jo det är så här, alla mina kompisar har minst en kille som de skriver med. En av dom har en pojkvän också. Och jag känner mig ganska oattraktiv nu för inte en djävel skriver till mig... Jag börjar förlora hopp om att jag nånsin kommer att få en kille som tycker om mig för den jag är och inte är ute efter bara sex... Efter dem här åren som gått åt helvete med varenda kille jag blivit kär i och det har varit ett rent helvete sen 4:an till 9:an så VILL jag att det ska komma en snygg kille som tycker om mig för den jag är och inget annat! Jag vill inte vara ensam hela livet men snart börjar jag fundera om det kommer att bli så. Ni vet, att vara 15 år och ha snygga kompisar och aldrig haft ett seriöst förhållande är inte det lättaste kan jag säga. 

Vi får väl hoppas att allt löser sig tillslut så hörs vi senare!

Hatar skvaller!

Det jag hatar är när folk går bakom ens rygg och snackar skit för allt skitsnack kommer alltid fram någon gång. Det har inte hänt mig nu på ett tag att jag fått reda på vad någon sagt om mig men alla kommer till mig och pratar när de stör sig på en person känns det som. Bara för att jag ger goda råd om hur de kan tänka och tycka istället så kommer de till mig och snackar, jag behåller hemligheterna för mig själv och låter de ej komma ut till någon annan för då har jag svikit personen som litat på mig och det blir bråk. Jag vill verkligen inte vara osams med någon för blir jag det så vill jag reda ut saker på en gång och lägga korten på bordet och bli sams igen. Jag ser mig inte som en sån som slåss fysiskt utan jag slåss med välutvecklade och resonerande ord så att personen blir stum eller anser att jag har rätt. Sen kan jag erkänna också att jag sagt fel, gjort fel eller trott fel men bara om jag själv tycker det annars fortsätter jag att slåss för min åsikt och min sak. Hoppas jag inte väcker anstöt mot någon och jag vill inte låta för självgod heller men jag vill berätta om vem jag är lite grann bara. hej då =)

Förseningar till lektioner

Idag i skolan så kom jag 5 minuter sent till lektionen och då sa min lärare att jag kommit försent för ofta nu och att hon sätt mig i korridorerna när min lektion har börjat... Ja i 8:an var det, inte fan var det i 9:an i alla fall jag tänker mer på hur jag kommer till lektionerna denna termin och detta läsår. Visst så kan jag erkänna att jag kommit sent till vissa lektioner på mornarna men då har jag vart 2-3 minuter sen för dom har precis stänkt dörren. Jag nekade till det min lärare sa och hon bara kollade på mig och gav mig ett papper att jobba med. Det brukar inte gå att argumentera mot henne och liksom vinna för hon är stenhård med vad hon anser vara rätt och nu hade jag rätt och var stenhård om det och lyckades få henne att inte argumentera mot mig tillbaka så det kändes bra för det brukar inte lyckas för någon att vinna över henne, men jag lyckades. Känner mig stolt över mig själv på något sätt ^^

Dansen börjar

Imorgon så börjar mitt liv som danslärare och på onsdag ska jag gå på dans hos en ny lärare. Dans är det bästa som finns tycker jag! Utan dans så vet jag inte vad min hobby skulle ha varit. Jag tror inte jag skulle ha haft någon speciell hobby då och jag vet inte om jag vill ha någon annan hobby än just dans. För när jag var liten och kollade på film och bilder på när folk dansade så ville jag börja på balett men mamma och pappa fixade aldrig så att jag fick börja på det så då slutade jag att tjata efter ett tag. Men i 7:an började jag att dansa och det var en blandning av allt, mest show-dans och nu har jag hållit på med balett ett tag och jag älskar det! Jag skulle kunna bara dansa balett faktiskt och bara skita i allt annat! Men show och modern dans är också kul som jag kommer att hålla på med nu fram till sommaren. Vi får väl se hur det blir med estetiska då, om jag kommer in där eller inte men det hoppas jag att jag gör!

Ska nå mitt mål!

Jag ska nå mitt mål/ nyårslöfte. För jag vill vara den tjejen som andra tjejer är avundsjuk på och som killarna kollar på och tänker bra om. Jag vill vara respekterad så att ingen ska tro att dom kan göra vad dom vill med mig. Jag vill känna mig vacker vilket jag inte gör just nu och jag vill vara populär men inte för populär och jag vill känna mig snygg.

varför så svårt?

Egentligen, varför ska det vara så svårt att bara ställa sig vid en person och säga sanningen? Vad är man rädd för egentligen? Det har jag tänkt och filosoferat om de senaste dagarna. Jag tror att rädslan för den andre personens reaktion skrämmer en själv en liten smula. Jag tror att vi är så rädda för de sociala livet om vi inte kan försvara oss vad den andre har att säga om det man nyligen sagt. Jag tror att man är rädd för det sociala livet så enormt och man är rädd att förlora status och sina kompisar genom att säga sanningen och vad man tycker till folk. Jag ljuger mer än vad jag talar sanning och jag tror att dom flesta gör som jag. Varför gör vi det? Jo för att man tycker om att ha makt! Man tycker om den där känslan som uppstår när man berättar en sak som bara en själv vet är en lögn och resten tror att det man nyss påstått är sanning. Man älskar den känslan att ha makten över en sak! Vissa tycker om det jätte mycket och lever för den. Det är i sådana fall dem blir diktatorer, maffia bossar och har planer om mer makt. Det hade T.ex. Hitler och Bin Laden, Napoleon. Sen kommer vi till dem som tar makten på ett bra sätt: Barack Obama, John F Kennedy och andra presidenter i USA och även i England. De flesta av de presidenterna har skött sig till viss del bra. Sen gör vi alla olika val, en del historiska och kloka val och en del ganska dumma val men det gör vi alla!
Jag är en tjej som är intresserad av historia, politik, vetenskap och övernaturligt. Sådant lockar mitt intresse väldigt bra och även litteratur, konst och musik, sång och dans.