Ledig helg

Den här helgen är jag ledig och det är så himla skönt att för en gång skull få sovmorgon. Jag hade nästan glömt hur det kändes men det känns otroligt bra. Jag började morgonen med att läsa en bok som vi hade i läxa att läsa ut till nu på måndag. Har inte haft orken att göra några läxor dom senaste helgerna eftersom jag kommit hem helt mörbultad varje dag. Sen har jag ju skola och då är det långa dagar från 8-16 i princip varje dag och då måste jag kliva upp 06:30 också kommer jag hem 16:40 så då har jag inte mycket tid att gör läxor heller men jag försöker ju så gott det går men jag känner hur jag halkar efter. Det är tufft att ha jobb och skola men vad ska man göra då när man har en mamma som knappt har råd att skaffa fram mat på bordet och betala räkningar. Jag måste ju jobba för att kunna försörja mig själv och kunna köpa skolmaterial, kläder, smink och diverse saker som en studerande tonåring behöver. Det ända jag inte försörjer mig med nu är tak över huvudet och mat. Fast igår betalade jag faktiskt maten på restaurangen och sedan det som köptes på Ica.
Jag är bara 16 och försörjer snart mig själv, jag försörjer mig själv ekonomiskt i alla fall. Ska det vara så? Jag känner inte många som har det liv som jag har. Jag är faktiskt glad att inte många har det liv jag har och är med om det jag är. Men sedan finns det faktiskt många som har det tusen gånger värre och skulle göra vad som helst för att ha det liv jag har, så jag är faktiskt tacksam ändå för vad jag har. Oavsett hur dåligt man mår eller hur mörk framtiden ser ut så får man inte glömma att det finns folk som har det värre. Man måste även tänka positivt för att få en positiv vardag. Det finns heller ingen människa som har allt i sitt liv helt perfekt och inte mår dåligt till och från. Om det finns en sådan människa så är nog han/hon ensam om att ha allt i sitt liv helt perfekt. Det finns alltid någon nackdel hos någon. Glöm inte det om du mår dåligt över någonting.
Hade!

Mår egentligen skit

Jag är allmänt glad och trevlig i min personlighet och det är sällan jag är riktigt ledsen så jag gråter sönder. Men om man kollar på mitt liv så förstår jag inte hur jag kan vara så glad för allt är skit.
Jag har inte träffat min pappa sedan den 28/12, bara pratat i telefon med han några gånger och berättat när jag ska ha min teateruppvisning så han kan komma och kolla. Men varje gång pappa kollar på saker jag är med på så blir jag alltid besviken för han går aldrig fram till mig och berättar hur duktig jag är eller hur stolt han är över mig... Det tär på mig att ens bjuda han på saker då om han inte visar det minsta uppskattning. Likaså har han träffat min syrra Madde medan jag gått i skolan eller jobbat eftersom hon är arbetslös och sjukskriven och har all tid i världen. Min andra syster hör han aldrig av sig till längre och då menar jag ALDRIG. Även om han vet om att hon är ledig någon helg så hör han inte av sig och vill träffa SIN EGEN DOTTER!?!?!?!? Det börjar bli så för mig nu också eftersom jag har jobb...
Sen har vi kärlekslivet då som inte finns men det vet ni redan.
Sen har vi plugget som bara blir mer och mer för varje vecka... Man tycker att man är duktig och blir klar med allt i tid och inte är sen med någon inlämning. Man blir stolt över sig själv när man är klar med alla läxor i ett ämne också. Men det är ju inte så kul att när man presterar på topp hela tiden så kommer det bara mer och mer läxor... Det är som att skura ett golv och sedan kommer en smutsig hund hem ock skitar ner igen också är det som om man inte skurat från första början men att man ändå gjort jobbet som man la ner flera timmar på att göra... Visst älskar jag skolan till viss del och det var väldigt längesen jag var skoltrött men nu börjar tröttheten krypa tillbaks och jag orkar inget mer... Fast idag har jag läst 100 sidor i en bok och ska läsa 200 sidor i en engelska bok, så jag är väl på god väg att bli klar.
Sen har vi min mamma, som druckit varje dag sedan nyår... Hon åkte bort härom dagen så jag och Madde pratade om det och jag har inte tänkt på att hon druckit exakt varje dag. Jag har inte lagt märke till det alls för än hon tog upp ämnet. Jag tror det är för att jag är så van att mamma dricker hela tiden. Hemsk tanke, men så är det. Min mamma är alkoholist men hon vet inte om det. Igår drack hon ett vinglas på restaurang, när hon kom hem gjorde hon irish coffey på en gång (stark whisky, farinsocker, kaffe och grädde). Min mamma har också problem med hjärtat, hon har hjärtarytmi som gör att hon har lättare få hjärtinfarkt. Sen att hon dricker gör det bara värre för alkohol framkallar hjärtrus. Alkoholism ligger också i släkten så jag är lite rädd att bli det i framtiden så därför jag jag aldrig på fester på helger, utan jag stannar hemma och pluggar eller jobbar. Jag är väldigt orolig för min mamma och detta är ett väldigt känsligt ämne att ta upp med henne med tanke på att hon har en annan bild av alkoholism och för att hon vet inte om själv att hon har ett problem. Jag vet inte om jag ska gå till kuratorn på skolan och prata eller inte. Men jag behöver ha någon som ger mig riktiga råd och någon som lyssnar på mina problem jag har.

Så jag har inget vidare bra liv alls men jag har varit med om så mycket så jag är allmänt glad ändå. Jag är inte ens i närheten av att bli deprimerad över huvud taget. Det är skönt. Men nu när jag lättat på en klump i mitt hjärta så har jag bara en sak kvar: HAADEEEE :)

Filip?

JA en av mina närmsta vänner, Elin, går i samma klass som Filip och jag berättade för henne hur jag kände för Filip den här veckan och hon sa att han är en douchebag som bara är ute efter att ligga, röker och inte är någon vidare till pojkvän. Jag sa till Lina att Elin sagt att han var en douche och hon sa att jag skulle kolla och se vad han går för själv och inte lita på andras omdöme. Just nu är jag ganska kluven och vet inte vad jag ska göra... Antingen kan jag ju börja visa intresse för han och om det visar sig att han är ännu en idiot som jag blir kär i så går jag under snart om jag ska få avslag på avslag hela tiden. Men om jag skiter i honom och lever celibat i några år till och det visar sig att han egentligen var snäll och bra pojkvänsmaterial så går jag också under för att jag inte försökte... Mitt tonårsliv om pojkar alltså...

Jobb och ännu mer jobb

Jag har jobbat 35 timmar i januari i skidbacken och det ska bli sammanlagt 40 timmar då innan det blir en ny månad. Jag jobbar bara helger så jag får ingen vidare fritid heller, för när jag kommer hem från jobbet så har jag läxor och plugg så nu under vintersäsongen har jag alla helger upptagna om inte chefen hittar en till person som kan jobba i backen så att jag får vila lite också. Hon skulle ju anställa Lina också men just nu är hon sjuk så hon kan inte jobba någonting. Men hoppas hon blir frisk då så jag kan få ledigt men då är ju nackdelen att hon vill inte jobba när det är stressigt och mycket folk och det här jobbet har mycket av varje så jag ska prata med henne hur hon vill göra. Men för övrigt är jag 16 och jobbar på två ställen samtidigt som jag har tid för plugg men då har jag ingen fritid då.
Haaadeeee

Killen då...

Den där killen som jag skrev om i inlägget från 1 januari kom tillbaks... Han började med att fråga om jag var sur på honom och jag sa att jag bara antog att han hade skaffat flickvän med tanke på vad han skickade. Han berättade att tjejen han var villig att gifta sig med kom tillbaks fast hon var helt annorlunda och utnyttjade honom helt och hållet. Han bad om råd så det fick han då och sedan kom vi in på att jag gillade honom förut och blev lite ledsen av att han skickade det och han sa att även han var smått intresserad där ett tag. Han berättade också att tjejen hans då hade sätt mig på hans my story på snapchat så hon blev svartsjuk och ville att han skulle sluta skriva men han vägrade.
När han berättade det visste jag inte hur jag skulle tolka det eftersom gillade honom då mer och mer för varje dag vi skrev. Jag blev lite kluven när han sa det och jag visste inte vad jag skulle svara...
Ja han sa i alla fall att jag var underbar hela tiden och skickade pussmunnar fast han har flickvän. Jag skrev till han att jag skickar inga tillbaka och då svarar han att dom inte betyder något så att ja...
Jag har bestämt mig för att inte höra av mig till honom men jag tänker heller inte ignorera honom om han hör av sig till mig, han frågar även om jag har nån kille på gång hela tiden eftersom jag berättade för honom att jag aldrig haft ett förhållande och att jag är 16 år och oskuld.

Jag vill hemskt gärna börja skriva med Filip men jag vill inte verka stalker och ta reda på vad hans kik och snap är och sedan adda han... Det skulle vara för weird... Det räcker med att jag la till han som vän på facebook, det är tillräckligt med stalker.

Haaadeeee!

Living the estetliv

Det är sååå jävla roligt på estetiska så det finns inte. Jag är jätteglad att jag inte valde Barn och fritid eller samhälle för då hade jag blivit besviken och bytt efter ett tag. För varje dag som går så märker jag mer och mer att estetiska är ett program för mig, det är typ gjord för mig. Sedan alla klasskompisar jag går med har jag exakt allt gemensamt med och då menar jag ALLT! Musiksmak, filmsmak, intressen på fritiden och allt vad det nu är. Den enda nackdelen är väl att det är så jävla mycket plugg så det finns inte! Vi har 100 sidor i en bok på engelska vi ska läsa till nästa vecka sedan 37 samhällsuppgifter som ska vara klar så fort läraren blir frisk, 100 sidor till i en svenskabok tills om 2 veckor, ett stort engelska projekt på sidan av om Romeo och Julia som vi ska visa upp på engelska för allmänheten, sedan ska vi läsa 30 sidor i historia och göra uppgifterna på vägen och listan går vidare... I 2:an blir det värre säger de också...
Ja förutom plugget, de korta rasterna vi får så är det helt AWESOME! Det är tur att vi får sjunga, dansa, spela instrument och teater 2 dagar i veckan så man får lite roligt och slippa fokusera på allt plugg man har. Hade jag inte gått estetiska och fått göra det som jag tycker om mest på sidan av allt plugg så hade jag antagligen blivit skoltrött och gått in i väggen.
Det jag vill ha sagt är att jag är nöjd även fast nackdelen finns där, tack för mig och ''be cool and stay in school''.   HAADEEEEE

Hemliga beundraren och killar

Jag skrev ett inlägg den 10:e november om att jag hade en hemlig beundrare i fordon och jag vet vem det är nu. Det märks faktiskt att han gillar mig om man har det i åtanke i korridoren när man går förbi honom. Det är lite kul att veta att det finns någon som är kär i mig, då är man lite älskad ändå även fast det  går åt helvete med killarna jag faktiskt ÄR intresserad va. Han i fordon är tyvärr inget för mig så det är lite synd om han faktiskt.

Men nu till Filip då. Jag var med Lina i helgen och jag berättade om Filip och att jag var smått intresserad av honom och hon sa att jag skulle satsa på honom och i alla fall börja lite smått med en vänförfrågan på Facebook eller något. Så jag skickade en vänförfrågan och han accepterade redan efter knappt en minut, jag blev så glad. Man kan aldrig vara säker med killar och det var jätte längesen jag såg Filip i skolan nu men hoppas det blir något.
Det var allt för mig den här gången, HAAADEEEEE

Ett nytt jävla år

Happ, ännu ett år och vad har man att prestera och ta igen det här året som man inte gjorde året före? Ja jag har inga specifika krav på det kommande året. Jag hade så jävla många krav och mål förra året och jag känner att om man inte förväntar sig något så har man heller inget att bli besviken på.
Min nyårsafton var den värsta nyårsafton genom tiderna, jag satt hemma med mamma medan syrrorna var ute och festade med kompisar och hade kul. På tolvslaget var jag så jäkla deppig för jag hade hoppats gått på någon fest eller umgåtts med kompisar men jag var fast i huset med mamma... Nästa nyårsafton kan ju bara bli bättre, men som sagt ska jag inte ha några förväntningar utan bara ta morgondagen som den kommer.
Tack för mig, haaadeee!

Jaaoo

Jag höll inte direkt låg profil vad gällande killen jag skrev med. Jag blev väldigt intresserad av honom till slut. Vi skrev flirtiga meddelanden och jag somnade med ett stort leende på läpparna av dem. Men när jag var i stan han bor i och shoppade (vilket ligger en timme bort från mig) så skrev jag till han när jag kom hem. Ja lång historia kort så var det en tjej som svarade, hon satt i hans knä och jag blev väldigt ledsen när jag såg det. Jag skrev till mina kompisar som jag berättat om honom för och de muntrade upp mig fett mycket, tack till er. Jag skrev även med en annan kille (bara kompis) och vi skrev om nyår och han sa att jag skulle sno morsans bil och åka till honom och fira istället. Till slut insåg jag att jag inte ens känner killen jag var ledsen för och att jag skulle svarat något i stil med ''nämen har du gått och blivit tjej? '' och lotsas att jag inte brydde mig om att det var en tjej på bilden. Men sen insåg jag en till sak. Killar skickar bara tjejer att svara på ett meddelande från en annan tjej om de vill att man inte ska skriva mer. Så då sket jag i han. För jag hade lätt skickat en kille att svara på en jobbig och irriterande killes meddelanden. Jag har aldrig gjort det men om jag fick chansen så.
Jag vill också vara intresserad av någon kille och det var jag i den här och 2 andra tidigare men det gick käpp rätt åt skogen med dom. Livet...