Fars dag

Som alla vet så var det fars dag i söndags och dom allra flesta firade nog med sin pappa, förutom min familj. Eftersom min föräldrar är skilda och ja sällan träffar min pappa så firade jag inte heller fars dag, för min pappa kände sig krasslig i söndags så vi ska göra det imorgon efter att jag har slutat i skolan istället. Jag saknar min pappa ibland så som han var förut. Det känns som att jag inte har någon pappa längre för att vi har en sådan taskig kontakt med varandra. Jag träffar han om jag har tur en gång i månaden och det ända vi gör då är att åka och äta på max eller någon annanstans.Jag har räknat ut att jag träffar han ungefär 2 timmar, 1 gång per månad och det blir sammanlagt ett dygn per år. JAG TRÄFFAR MIN PAPPA ETT DYGN PER ÅR!!! Han tycker att han har en bra kontakt med sina barn men vad kallar man ett dygn per år? Och man har tur om det faktiskt blir ett dygn, för just nu blir det bara mer och mer tid mellan vi ses och vad händer sen? Vi kommer antagligen bara ses vid viktiga tillfällen sen. Typ vid födelsedagar och julafton och julafton firar vi med han och styv-monstret ett par dagar innan jul och det ända man får då är pengar... Det är ju kul... Och vad fick jag på min födelsedag? Jo mobilkort med 500 MB i månaden i 6 månader... jag känner ett ironiskt jubel inombords. Viss det är väl  bra att jag slipper lägga ut 200 kronor i månaden hela tiden men ändå, jag fyllde 16 år... Han kan väl vara lite kreativ åtminstone eller är det för mycket begärt av sin far?
Lika så på alla mina dansuppvisningar, min pappa har nästan aldrig gått på dem för han har inte tid och om han går på dem så kommer han inte fram och säger att man var duktig, nä han kommer inte fram överhuvudtaget, han bara går... Det är ju kul...
Min skolavslutning i 9:an så kom han dit och efteråt gav han mig en kram... WOW, men ja så att, han tog en bild på mig och sedan pratade han med Madde, min syster, sedan gick han... utan att säga hej då... Det är vad jag kallar min pappa i egen hög person.
Men när han bodde ihop med min mamma så var han allt annat än som han beter sig idag. Han var som en pappa ska vara. Men enda sedan han träffade styv-monstret ungefär en månad efter att mina föräldrar skilt sig, så har han bara blivit konstigare och konstigare. Och sådana saker som han störde sig på och var emot, det gör han nu. När han bodde med min mamma så snusade han, drack öl, lagade snabbmat, kunde skämta om allt, hade rakat hår och aldrig skägg och en bra klädsmak och han blev sur om man inte artikulerade riktigt (pratade tydligt). Vad gör han nu? Jo han varken snusar eller dricker, han lagar bara ekologisk mat, han har sparat ut sitt hår och skägg och bytt klädsmak till en som jag inte gillar alls och han mumlar som fan när han pratar så man hör inte vad han säger ens.
Det är som om han rättar sig efter vilket umgänge han är i, han är inte sig själv med styv-monstret men däremot så är han mer sig själv med sina egna barn och det är ju en fördel. Hur som helst så ska jag träffa han imorgon efter skolan... får väl se hur det artar sig i slutändan.

Hemlig beundrare?

Idag berättade min klasskompis att hennes kompis var kär i mig. Det är ju kul att veta att man är älskad haha men hon vägrar att säga vem det är... Det är i alla fall en kille som har skåpen bredvid oss och som går fordon. Han går i ettan och det är allt jag får veta. När han pratade med henne om mig så frågade hon om hon fick berätta för mig och han svarade något med ''Nej absolut inte, är du dum?'' Ja något i den stilen. Så hon har svurit på att inte berätta men hon sa ändå på bussen att jag har en hemlig beundrare men att hon inte får säga vem. För hon tänkte att om hon inte får berätta vem han är så kan hon i alla fall berätta att det är en kille som tycker om mig.

Fast det är ju lite konstigt med tanke på att han inte känner mig och inte har pratat med mig eller någonting, också är han helt plötsligt kär i mig... Det är lite udda. Men kul ändå.

Hoppas han kliver fram och berättar vem han är snart för man vill väl vet. Och dessutom vet redan typ hälften av klassen och det är ju kul... Att alla vet förutom jag, men det är ju bra för det är ju bara en större risk att någon säger bort sig så att jag får reda på det.

Men alla killar på Fordon är lite egen och udda och inte speciellt attraktiva men man ska inte dra alla över en kant. Sen var det ju länge sen man var med en kille nu. Det var ju Mattias och sedan Erik. Jag har inte skrivit något om Erik men det finns inte mycket att skriva förutom att det inte blev något.

Men jag är inget flickvänsmaterial precis. Jag har alltid varit själv och trivs med det delvis. Och om jag blir ensam så finns alltid Lina där för mig. Dessutom är jag bara 16 och har tid med killar sen och jag har inte bråttom med någonting. Det får bli som det blir helt enkelt.

ES14

Det är intressant att tillhöra en estet-klass och ha estet-kompisar, estet-lärare och en massa som har med estet att göra. Det enda dåliga med det är att det är många som inte tycker om esteter bara för att vi är väldigt utåtriktade och vi bryr oss inte direkt om utseende eller vad andra tycker om oss men däremot bryr vi oss om vi får kritik av någon utomstående eller lärare. Jag känner mig inte direkt som en ''officiell estet'' och det är antagligen för att mina gamla kompisar som jag hade i 9:an har så många fördomar om att esteter är högljudd och konstiga och det håller jag helt och hållet med om, men jag trivs med det till viss del. Och ''till viss del'' menar jag med att det kan ibland bli lite överdrivet högljutt och då önskar jag att jag hade 9:an vännerna men till 98% älskar jag alla i min klass och det är huvudsaken. Jag saknar inte min gamla klass, tvärtom, jag är glad att gå estetiska. Dessutom valde jag programmet för att hela det är uppbyggt på ett så bra sätt och för att jag får chans att spela gitarr. Sen får man välja en till inriktning i 2:an och då står det mellan sång eller piano. Det ska bli kul med 3 år på estetiska och jag ser fram emot de här åren med underbara människor som delar samma intresse med varandra.