Blyg

Varför ska man vara så blyg mot de personer som man är lite intresserad. Jag menar, hur svårt kan det vara att prata med den personen? Jag är jätte blyg när det gäller sånt men helt pratglad när det kommer till annat. Jag kan sitta och prata om vad som helst och kan byta samtalsämne hur lätt som helst men när jag ska prata med personer som gör mig nervös så säger jag antingen helt pinsamma saker eller så säger jag ingenting alls. Men då gillar jag inte pinsamma tystnader så jag måste säga något och då blir det mycket pinsammare än om jag bara skulle varit tyst...
Filip vill inte skriva till mig. Han vill träffa mig och lära känna mig istället och visst är det jättesött men jag blir väldigt osäker och nervös istället för glad och förväntansfull. Tänk om han inte gillar mig då? Fast Elin säger att vi är lika random och weird, vilket kanske är bra. Men sen är jag inte den snyggaste eller mest vältränade människan så jag skulle förstå om han inte skulle vara intresserad av mig. Dessutom vet typ hela klassen om nu vem det är så nu kommer det definitivt inte bli nå. Det blir aldrig någonting om det är många som vet om så det är väl bara att säga tack åh hej då!
Haadee!

Pappa

Idag är det den 17 februari 2015 och jag har inte träffat min pappa på 51 dagar nu. Jag har fått en tandläkartid nu på fredag och då ska jag träffa honom och på fredag kommer det vara 54 dagar sedan jag träffade honom. Det tråkiga är att jag känner inte för att träffa han längre för jag känner inte igen han. Han är absolut inte den samma som när mamma och han var tillsammans fortfarande. Han har förändrats helt, både i utseende och inombords. Och det är inte till det bättre. Visst kan han vara någorlunda densamma ibland om man är själv med honom men oftast är han bara konstig och helt förändrad. Jag saknar min förra pappa som man kunde skämta med och ha roligt med utan att behöva känna sig besvärlig. För just nu känns det besvärligt att träffa sina egna barn för honom. Det är vad jag känner av. Visst har jag väl jobbat väldigt mycket varje helg men han kan faktiskt ha hört av sig någon veckodag och träffat mig om han nu längtat efter mig.
Vi sågs i och för sig på min saga-premiär i typ 2 minuter och han sa inte ens att jag var duktig. Det enda han sa var att man förstod handlingen och att låtarna var bra... TACK FÖR DEN! Han kunde åtminstone sagt att han var stolt över mig eller att jag överhuvudtaget att jag var bra... MEN NEJ, handlingen och musiken var bra men inte jag.
Sen såg jag han i 30 sekunder när jag var på väg till skolan och an skulle gå till tåget en morgon. Men jag räknar bara med om man träffats riktigt och pratat med varandra och det var 28/12 jag gjorde det. När jag firade julafton med han. Madde och... Cicki... Jag tycker inte om Cicki, dels för att hon inte pratar med oss och dels för att hon är jätte weird och har typ massa symboler i hennes trädgård för att hon tror på nå jävla kvinnogudar. Sen är hon bara allmänt weird ändå men det värsta är ju att pappa blivit exakt lika weird...
Det är jobbigt med en pappa som inte bryr sig och har en weird sambo som gör honom weird också...
Hoppas ni andra har det bättre i alla fall
HADE!

Varför så svårt?

Varför ska det vara så svårt att prata med någon man gillar? Jag såg Filip idag men det är mycket lättare att ignorera honom än att gå fram och prata med han. Jag vet att han vet att jag gillar honom lite grann och han har gått med på att gå på bio om vi lär känna varandra lite först. Men hur kan man lära känna någon man inte har modet att prata med? Jag vill mer än allt annat våga ha en vanlig konversation med honom för att visa honom min personlighet. Elin har berättat så mycket om mig, om hur jag är och hur rolig jag är och så vidare. Men jag kommer antagligen vara stel som fan när jag ska försöka prata med honom, om det nu kommer hända det vill säga.
Jag vill att det ska hända något men jag vill inte börja följa han på instagram eller vara en stalker och ta reda på vad han har för kik och snap för att ta kontakt med honom. Jag vågar heller inte gå fram och prata med honom och fråga han vad hans planer för helgen är. Jag tror heller inte att han kommer våga göra något av det på mig och då kommer allt bara rinna ut i sanden och glömmas bort.
Jag vill inte det. Men jag vill inte ta första steget heller. Vem ska göra det? Det är ju jag som gillar honom... Gud vad jobbigt... Vi får se hur det går då.
Hade!

Jobb och bara jobb!

Jag har jobbat nu i 5 av 6 helger sedan skolan började igen efter lovet. Min chef har nu hittat EN till som kan jobba söndagar så jag har haft 2 eller 3 lediga söndagar på 6 veckor... Jag har praktiskt taget jobbat tills jag stupat och den här helgen behövde jag vara ledig mer än någonting annat. Jag visste att chefen skulle höra av sig dagen före med att fråga om jag kunde jobba och rätt som jag hade så hörde hon av sig idag och frågade om jag kunde ta kvällspass imorgon och jobba hela helgen. Jag sa att jag inte kunde det eftersom jag ligger efter som fan med plugg och jag har hur många prov och  inlämningar som helst tills nästa vecka, för alla deadlines ligger nu före lovet så jag förklarade dör henne att jag inte kunde jobba i helgen och att hon var tvungen att hitta någon annan.
Jag blev så jäkla sur när hon frågade om jag kunde höra ifall Lina kunde jobba och hon är sjuk så hon kan inte och inte heller min syster eller mamma.
Jag blir så förbannad att hon, som driver ett företag, ska lägga hela ansvaret på en 16 åring som går gymnasiet där det är tufft som fan med plugg. Sen lägger hon allt ansvar på mig till att hitta någon som kan ta min plats på jobbet... DET ÄR VÄL HENNES ANSVAR?!?!?!?!? eller har jag fel?
Jag skrev hur läget såg ut med plugg och hennes svar var att: '' jag trodde det var din helg nu eftersom det är varannan helg för dig och Terese'' VADDÅ VARANNAN HELG??? jag har för far jobbat varenda jävla helg och aldrig varit riktigt ledig förutom EN helg då jag pluggade som fan! Hon ska då inte ge mig skulden till att jag skulle ha jobbat den här helgen när jag jobbade Fredag OCH lördag förra veckan!
Sen har hon sagt till Olle och Ing-Marie att dom, som är pensionärer och inte har något bättre för sig, inte får hjälpa till i backen för att hennes anställda ska klara sig helt själv... Jag hinner knappt med kunderna som kommer och handlar för det kommer sådär 50 pers om dagen och alla ska ha mat och fika. Det blir mycket för en person att ta hand om så många. Sen har hon mage att skälla ut två pensionärer som jobbar helt ideellt (gratis) och jag ser ingen anledning varför dom inte skulle få hjälpa till... Nää jag fattar inte hur hon tänker, är det jag eller hon som är den vuxna här? Och hon ska driva ett företag? Herregud! Jag är så jäkla förbannad så det finns inte! Det är så mycket som jag skulle villa ta upp med henne men jag orkar inte ens lägga ner tid för jag har inte tid.
Nej usch vad irriterad jag är just nu!
HADEEEEE

För mycket!

Jag har så mycket som händer nu hela tiden så jag hinner inte med mig själv eller alla läxor jag har. Det är nu 8 föreställningar på 3 dagar med våran saga nästa vecka och jag har läxa i ta mig fan alla ämnen vi har. Plus så ar jag ett stort Engelska-projekt med teater och sånt skit att göra med klassen snart... Sen på sidan av planerar vi att ha ett disco så vi måste hyra lokal och skit. Sen jobbar jag hela tiden och jag går 8-16 i stort sätt varje dag och jag måste kliva upp 06:30 för att hinna med bussen så det blir väldigt lång dagar... Jag orkar inge mer och går snart in i väggen känns det som. Jag ligger efter jätte mycket i skolan och i vanliga fall ligger jag före och jag glömmer saker överallt allra helst min plånbok så jag spenderar mycket tid både för mig och andra till att hitta den... Jag måste få ledigt snart så jag kan sitta ner och koppla av och ta i tu med mitt liv. Bryter ihop snart...

Oh My God!!

Idag sa Elin att hon berättat för Filip att han, jag, Elin och Elins kille ska på bio om 2 månader på insergent. Så nu har han en aning om att jag gillar honom. Sen kom han och gick i korridoren när jag stod och pratade med Elin så hon sa till Filip att det var mig han skulle på bio med så han blev lite röd i ansiktet och sa några ord medan han flinade sen gick han. Det var så roligt! Tänk om det blir något, skulle vara awesome i så fall. Han är längre än mig och har blont hår såå sööt!
Haaadee!

Ledig helg

Den här helgen är jag ledig och det är så himla skönt att för en gång skull få sovmorgon. Jag hade nästan glömt hur det kändes men det känns otroligt bra. Jag började morgonen med att läsa en bok som vi hade i läxa att läsa ut till nu på måndag. Har inte haft orken att göra några läxor dom senaste helgerna eftersom jag kommit hem helt mörbultad varje dag. Sen har jag ju skola och då är det långa dagar från 8-16 i princip varje dag och då måste jag kliva upp 06:30 också kommer jag hem 16:40 så då har jag inte mycket tid att gör läxor heller men jag försöker ju så gott det går men jag känner hur jag halkar efter. Det är tufft att ha jobb och skola men vad ska man göra då när man har en mamma som knappt har råd att skaffa fram mat på bordet och betala räkningar. Jag måste ju jobba för att kunna försörja mig själv och kunna köpa skolmaterial, kläder, smink och diverse saker som en studerande tonåring behöver. Det ända jag inte försörjer mig med nu är tak över huvudet och mat. Fast igår betalade jag faktiskt maten på restaurangen och sedan det som köptes på Ica.
Jag är bara 16 och försörjer snart mig själv, jag försörjer mig själv ekonomiskt i alla fall. Ska det vara så? Jag känner inte många som har det liv som jag har. Jag är faktiskt glad att inte många har det liv jag har och är med om det jag är. Men sedan finns det faktiskt många som har det tusen gånger värre och skulle göra vad som helst för att ha det liv jag har, så jag är faktiskt tacksam ändå för vad jag har. Oavsett hur dåligt man mår eller hur mörk framtiden ser ut så får man inte glömma att det finns folk som har det värre. Man måste även tänka positivt för att få en positiv vardag. Det finns heller ingen människa som har allt i sitt liv helt perfekt och inte mår dåligt till och från. Om det finns en sådan människa så är nog han/hon ensam om att ha allt i sitt liv helt perfekt. Det finns alltid någon nackdel hos någon. Glöm inte det om du mår dåligt över någonting.
Hade!

Mår egentligen skit

Jag är allmänt glad och trevlig i min personlighet och det är sällan jag är riktigt ledsen så jag gråter sönder. Men om man kollar på mitt liv så förstår jag inte hur jag kan vara så glad för allt är skit.
Jag har inte träffat min pappa sedan den 28/12, bara pratat i telefon med han några gånger och berättat när jag ska ha min teateruppvisning så han kan komma och kolla. Men varje gång pappa kollar på saker jag är med på så blir jag alltid besviken för han går aldrig fram till mig och berättar hur duktig jag är eller hur stolt han är över mig... Det tär på mig att ens bjuda han på saker då om han inte visar det minsta uppskattning. Likaså har han träffat min syrra Madde medan jag gått i skolan eller jobbat eftersom hon är arbetslös och sjukskriven och har all tid i världen. Min andra syster hör han aldrig av sig till längre och då menar jag ALDRIG. Även om han vet om att hon är ledig någon helg så hör han inte av sig och vill träffa SIN EGEN DOTTER!?!?!?!? Det börjar bli så för mig nu också eftersom jag har jobb...
Sen har vi kärlekslivet då som inte finns men det vet ni redan.
Sen har vi plugget som bara blir mer och mer för varje vecka... Man tycker att man är duktig och blir klar med allt i tid och inte är sen med någon inlämning. Man blir stolt över sig själv när man är klar med alla läxor i ett ämne också. Men det är ju inte så kul att när man presterar på topp hela tiden så kommer det bara mer och mer läxor... Det är som att skura ett golv och sedan kommer en smutsig hund hem ock skitar ner igen också är det som om man inte skurat från första början men att man ändå gjort jobbet som man la ner flera timmar på att göra... Visst älskar jag skolan till viss del och det var väldigt längesen jag var skoltrött men nu börjar tröttheten krypa tillbaks och jag orkar inget mer... Fast idag har jag läst 100 sidor i en bok och ska läsa 200 sidor i en engelska bok, så jag är väl på god väg att bli klar.
Sen har vi min mamma, som druckit varje dag sedan nyår... Hon åkte bort härom dagen så jag och Madde pratade om det och jag har inte tänkt på att hon druckit exakt varje dag. Jag har inte lagt märke till det alls för än hon tog upp ämnet. Jag tror det är för att jag är så van att mamma dricker hela tiden. Hemsk tanke, men så är det. Min mamma är alkoholist men hon vet inte om det. Igår drack hon ett vinglas på restaurang, när hon kom hem gjorde hon irish coffey på en gång (stark whisky, farinsocker, kaffe och grädde). Min mamma har också problem med hjärtat, hon har hjärtarytmi som gör att hon har lättare få hjärtinfarkt. Sen att hon dricker gör det bara värre för alkohol framkallar hjärtrus. Alkoholism ligger också i släkten så jag är lite rädd att bli det i framtiden så därför jag jag aldrig på fester på helger, utan jag stannar hemma och pluggar eller jobbar. Jag är väldigt orolig för min mamma och detta är ett väldigt känsligt ämne att ta upp med henne med tanke på att hon har en annan bild av alkoholism och för att hon vet inte om själv att hon har ett problem. Jag vet inte om jag ska gå till kuratorn på skolan och prata eller inte. Men jag behöver ha någon som ger mig riktiga råd och någon som lyssnar på mina problem jag har.

Så jag har inget vidare bra liv alls men jag har varit med om så mycket så jag är allmänt glad ändå. Jag är inte ens i närheten av att bli deprimerad över huvud taget. Det är skönt. Men nu när jag lättat på en klump i mitt hjärta så har jag bara en sak kvar: HAADEEEE :)

Filip?

JA en av mina närmsta vänner, Elin, går i samma klass som Filip och jag berättade för henne hur jag kände för Filip den här veckan och hon sa att han är en douchebag som bara är ute efter att ligga, röker och inte är någon vidare till pojkvän. Jag sa till Lina att Elin sagt att han var en douche och hon sa att jag skulle kolla och se vad han går för själv och inte lita på andras omdöme. Just nu är jag ganska kluven och vet inte vad jag ska göra... Antingen kan jag ju börja visa intresse för han och om det visar sig att han är ännu en idiot som jag blir kär i så går jag under snart om jag ska få avslag på avslag hela tiden. Men om jag skiter i honom och lever celibat i några år till och det visar sig att han egentligen var snäll och bra pojkvänsmaterial så går jag också under för att jag inte försökte... Mitt tonårsliv om pojkar alltså...

Jobb och ännu mer jobb

Jag har jobbat 35 timmar i januari i skidbacken och det ska bli sammanlagt 40 timmar då innan det blir en ny månad. Jag jobbar bara helger så jag får ingen vidare fritid heller, för när jag kommer hem från jobbet så har jag läxor och plugg så nu under vintersäsongen har jag alla helger upptagna om inte chefen hittar en till person som kan jobba i backen så att jag får vila lite också. Hon skulle ju anställa Lina också men just nu är hon sjuk så hon kan inte jobba någonting. Men hoppas hon blir frisk då så jag kan få ledigt men då är ju nackdelen att hon vill inte jobba när det är stressigt och mycket folk och det här jobbet har mycket av varje så jag ska prata med henne hur hon vill göra. Men för övrigt är jag 16 och jobbar på två ställen samtidigt som jag har tid för plugg men då har jag ingen fritid då.
Haaadeeee

Killen då...

Den där killen som jag skrev om i inlägget från 1 januari kom tillbaks... Han började med att fråga om jag var sur på honom och jag sa att jag bara antog att han hade skaffat flickvän med tanke på vad han skickade. Han berättade att tjejen han var villig att gifta sig med kom tillbaks fast hon var helt annorlunda och utnyttjade honom helt och hållet. Han bad om råd så det fick han då och sedan kom vi in på att jag gillade honom förut och blev lite ledsen av att han skickade det och han sa att även han var smått intresserad där ett tag. Han berättade också att tjejen hans då hade sätt mig på hans my story på snapchat så hon blev svartsjuk och ville att han skulle sluta skriva men han vägrade.
När han berättade det visste jag inte hur jag skulle tolka det eftersom gillade honom då mer och mer för varje dag vi skrev. Jag blev lite kluven när han sa det och jag visste inte vad jag skulle svara...
Ja han sa i alla fall att jag var underbar hela tiden och skickade pussmunnar fast han har flickvän. Jag skrev till han att jag skickar inga tillbaka och då svarar han att dom inte betyder något så att ja...
Jag har bestämt mig för att inte höra av mig till honom men jag tänker heller inte ignorera honom om han hör av sig till mig, han frågar även om jag har nån kille på gång hela tiden eftersom jag berättade för honom att jag aldrig haft ett förhållande och att jag är 16 år och oskuld.

Jag vill hemskt gärna börja skriva med Filip men jag vill inte verka stalker och ta reda på vad hans kik och snap är och sedan adda han... Det skulle vara för weird... Det räcker med att jag la till han som vän på facebook, det är tillräckligt med stalker.

Haaadeeee!

Living the estetliv

Det är sååå jävla roligt på estetiska så det finns inte. Jag är jätteglad att jag inte valde Barn och fritid eller samhälle för då hade jag blivit besviken och bytt efter ett tag. För varje dag som går så märker jag mer och mer att estetiska är ett program för mig, det är typ gjord för mig. Sedan alla klasskompisar jag går med har jag exakt allt gemensamt med och då menar jag ALLT! Musiksmak, filmsmak, intressen på fritiden och allt vad det nu är. Den enda nackdelen är väl att det är så jävla mycket plugg så det finns inte! Vi har 100 sidor i en bok på engelska vi ska läsa till nästa vecka sedan 37 samhällsuppgifter som ska vara klar så fort läraren blir frisk, 100 sidor till i en svenskabok tills om 2 veckor, ett stort engelska projekt på sidan av om Romeo och Julia som vi ska visa upp på engelska för allmänheten, sedan ska vi läsa 30 sidor i historia och göra uppgifterna på vägen och listan går vidare... I 2:an blir det värre säger de också...
Ja förutom plugget, de korta rasterna vi får så är det helt AWESOME! Det är tur att vi får sjunga, dansa, spela instrument och teater 2 dagar i veckan så man får lite roligt och slippa fokusera på allt plugg man har. Hade jag inte gått estetiska och fått göra det som jag tycker om mest på sidan av allt plugg så hade jag antagligen blivit skoltrött och gått in i väggen.
Det jag vill ha sagt är att jag är nöjd även fast nackdelen finns där, tack för mig och ''be cool and stay in school''.   HAADEEEEE

Hemliga beundraren och killar

Jag skrev ett inlägg den 10:e november om att jag hade en hemlig beundrare i fordon och jag vet vem det är nu. Det märks faktiskt att han gillar mig om man har det i åtanke i korridoren när man går förbi honom. Det är lite kul att veta att det finns någon som är kär i mig, då är man lite älskad ändå även fast det  går åt helvete med killarna jag faktiskt ÄR intresserad va. Han i fordon är tyvärr inget för mig så det är lite synd om han faktiskt.

Men nu till Filip då. Jag var med Lina i helgen och jag berättade om Filip och att jag var smått intresserad av honom och hon sa att jag skulle satsa på honom och i alla fall börja lite smått med en vänförfrågan på Facebook eller något. Så jag skickade en vänförfrågan och han accepterade redan efter knappt en minut, jag blev så glad. Man kan aldrig vara säker med killar och det var jätte längesen jag såg Filip i skolan nu men hoppas det blir något.
Det var allt för mig den här gången, HAAADEEEEE

Ett nytt jävla år

Happ, ännu ett år och vad har man att prestera och ta igen det här året som man inte gjorde året före? Ja jag har inga specifika krav på det kommande året. Jag hade så jävla många krav och mål förra året och jag känner att om man inte förväntar sig något så har man heller inget att bli besviken på.
Min nyårsafton var den värsta nyårsafton genom tiderna, jag satt hemma med mamma medan syrrorna var ute och festade med kompisar och hade kul. På tolvslaget var jag så jäkla deppig för jag hade hoppats gått på någon fest eller umgåtts med kompisar men jag var fast i huset med mamma... Nästa nyårsafton kan ju bara bli bättre, men som sagt ska jag inte ha några förväntningar utan bara ta morgondagen som den kommer.
Tack för mig, haaadeee!

Jaaoo

Jag höll inte direkt låg profil vad gällande killen jag skrev med. Jag blev väldigt intresserad av honom till slut. Vi skrev flirtiga meddelanden och jag somnade med ett stort leende på läpparna av dem. Men när jag var i stan han bor i och shoppade (vilket ligger en timme bort från mig) så skrev jag till han när jag kom hem. Ja lång historia kort så var det en tjej som svarade, hon satt i hans knä och jag blev väldigt ledsen när jag såg det. Jag skrev till mina kompisar som jag berättat om honom för och de muntrade upp mig fett mycket, tack till er. Jag skrev även med en annan kille (bara kompis) och vi skrev om nyår och han sa att jag skulle sno morsans bil och åka till honom och fira istället. Till slut insåg jag att jag inte ens känner killen jag var ledsen för och att jag skulle svarat något i stil med ''nämen har du gått och blivit tjej? '' och lotsas att jag inte brydde mig om att det var en tjej på bilden. Men sen insåg jag en till sak. Killar skickar bara tjejer att svara på ett meddelande från en annan tjej om de vill att man inte ska skriva mer. Så då sket jag i han. För jag hade lätt skickat en kille att svara på en jobbig och irriterande killes meddelanden. Jag har aldrig gjort det men om jag fick chansen så.
Jag vill också vara intresserad av någon kille och det var jag i den här och 2 andra tidigare men det gick käpp rätt åt skogen med dom. Livet...